Att vara en resande, att sitta på en flygplats och vänta på det försenade planet. Välja att placera sig i vinröda mjuka tygfåtöljer slitna av många personer som är påväg. Att känna den bittra smaken av kaffet fästa på tungan samtidigt som strupen kyls ner. Höra mullret bakom sig av personer som ska till sina familjer och bleka turister påväg till paradiset Bali. Höra tärningar som slår mot träbord när grannarna på andra sidan av de stora växterna spelar yatzy. Se ljusa vader på människor som likt oss inte solat än men skiljer sig från oss med långbyxor och täckta axlar. Känna koffeinet fylla den trötta kroppen med energi och driv. Önskan över att se mer av världen, mer av det som inte än blivit turistigt. Känna en längtan över att höra vågor slå mot en strand samtidigt som man läser en bok. Låta solens strålar smeka den trötta kroppen när man promenerar i shorts. Drivet att våga göra någonting nytt och permanent. Drivet över att hitta tillbaka och hitta nytt.
/A som hittat tillbaka till skrivandet